Historiska nedslag, del 2.

Den första gången Christian (eller Killä som han kallades då) skulle komma hem till mig i Simrishamn blev allt tokigt! Han skulle ta bussen i från Everöd till Simrishamn. Jag var nervös och var nog på busstationen 30 minuter innan han skulle komma. Jag väntade och väntade. Till slut kom bussen. Men ingen Christian steg av. Jag blev orolig och börja tänka om jag tagit fel på tiden. Men efter en stunds tänkande och velande ( detta var innan mobilens framfart) bestämde jag mig för att gå mot Brunnsparken, med en klump i magen (troddde att han kanske ändrat sig). Tänkte att han kanske hoppat av där i tron om att det var busstationen. Jag gick storgatan ner och precis vid Pedersens café stannade en bil bredvid mig.

Ut hoppade Christian i full fart. I bilen satt hans mamma. Han sa snabbt: Hej då! och slängde igen dörren. Jag hade fick ingen chans att hälsa på min blivande svärmor. Jag var ganska snopen och frågande. Christian berätta att han hade fått skjuts av Anita till Everöd. Väl där hoppa han på bussen och den körde iväg. När den börja köra upptäckte Anita att det var bussen som gick in till Kristianstad och inte den till Simrishamn. Hon körde efter och Christian förstod ganska snabbt att han var på fel buss (han var väl berusad av kärleken till mig!!). Han hoppa av så fort han kunde. Anita försökte köra ikapp bussen men förgäves. Så hon körde honom hela vägen till Simrishamn. Tänk.... hon visste nog att det var evig kärlek redan då!!