Peters planka!!

Bekräftat:
"Plankan sitter i början av bryggan, dvs nära stranden". P. Bengtsson, den 24 mars 2009 20:20:30.
Mitt minne är fantastiskt!

Historiska nedslag, del 2.

Den första gången Christian (eller Killä som han kallades då) skulle komma hem till mig i Simrishamn blev allt tokigt! Han skulle ta bussen i från Everöd till Simrishamn. Jag var nervös och var nog på busstationen 30 minuter innan han skulle komma. Jag väntade och väntade. Till slut kom bussen. Men ingen Christian steg av. Jag blev orolig och börja tänka om jag tagit fel på tiden. Men efter en stunds tänkande och velande ( detta var innan mobilens framfart) bestämde jag mig för att gå mot Brunnsparken, med en klump i magen (troddde att han kanske ändrat sig). Tänkte att han kanske hoppat av där i tron om att det var busstationen. Jag gick storgatan ner och precis vid Pedersens café stannade en bil bredvid mig.

Ut hoppade Christian i full fart. I bilen satt hans mamma. Han sa snabbt: Hej då! och slängde igen dörren. Jag hade fick ingen chans att hälsa på min blivande svärmor. Jag var ganska snopen och frågande. Christian berätta att han hade fått skjuts av Anita till Everöd. Väl där hoppa han på bussen och den körde iväg. När den börja köra upptäckte Anita att det var bussen som gick in till Kristianstad och inte den till Simrishamn. Hon körde efter och Christian förstod ganska snabbt att han var på fel buss (han var väl berusad av kärleken till mig!!). Han hoppa av så fort han kunde. Anita försökte köra ikapp bussen men förgäves. Så hon körde honom hela vägen till Simrishamn. Tänk.... hon visste nog att det var evig kärlek redan då!!

Det otänkbara...

I söndags hände det otänkbara. Vi har tidigare besökt lantbruksmässor, utbildningsmässor, ostmässor men aldrig tidigare en bröllopsmässa. Platsen för mässan var Åhus Strand Seaside Hotel & Conferance Facility, vi fick ta del av en "modeshow" med Michael Jacksson tema. Konfrencier var lokalkändisen Helene Persson som bjöd på en smäktande version av Ted Gärestads "För kärlekens skull". När vi tröttnat på tårtklänningar och sminkade karlar (Ken-liknande brudgummar) gick vi en sväng på själva mässan, där vi alla kände oss obekväma. Mamma Anita avfärdade alla försäljares försök till kontakt med "Jag ska inte gifta mig", vi kunde ju emellertid inte använda oss av samma strategi utan fick artigt men bestämt vara avvisande och lägga benen på ryggen.
När vi ändå var på plats tänkte vi passa på och se efter Peter Bengtssons egendom, tydligen ska han vara stolt ägare av en planka på bryggan vid Åhus strand. Uppgiften är inte från en säker källa (Johanna), möjligen har Johanna dåligt minne. Det närmaste vi kom var en annan Peter, trots att både vi, mamma Anita och pappa Lars letade, kanske är det en av de brädor som ligger i havet. Peter: konfirmera eller dementera gärna denna något tvivelaktiga uppgift!

Dagen i Tollarp, Åhus och Kristianstad avslutades med ett besök på den plats vi en gång träffades, Tivoliparken i K-stad.

Kramar i massor

Johanna & Christian

Alkoturism!

Jä nu är tydligen vären här! Då var det bestämt och bokat, tisdagen den 7/4 beger vi oss till Tyskland, Sassnitz för att alkoholturista. Den flytande delen till bröllopsfesten måste inhandlas och det kan man såklart inte göra i Sverige, utan vi beger oss till Tyskland för att köpa Norrlands Guld och Spendrups...
Vi kommer att åka rutten Trelleborg - Sassnitz men full rapport från detta turistmål (Border Shop) senare. Nej men vi kommer faktiskt spendera ett par timmar i Sassnitz med omnejd så tips på aktiviteter, sevärdheter m m är välkommet i kommentarsfältet. Har ni något förslag på vad för sprit, vin eller öl man bör inköpa är det också välkommet i kommentarsfältet.

Danke Schön, Auf wiedersehen

Christian och Johanna

Utflykt skillanche

I går på morgonen packade vi picknickkorgen för att ge oss ut på vägarna med hunden Milton, Evis och Lasse. Målet för utflykten var Österlen, närmre bestämt Skillinge. Vi skulle kolla hur det såg ut med porslin, bestick, bord och stolar och så vidare i Scoutstugan.
Vädret var inget vidare men det var ganska fint ändå. När vi var färdiga med genongången av Scoutstugans sovutrymmen och brandutgångar, begav vi oss ned till hamnen i Skillinge för att dricka kaffe, chokladmjölk och äta ostbaguetter i bilen. Vädret tillät ingen utlagd filt på marken direkt. Efter picknicken blev det till att turista på Komstadsskor i Gärsnäs och såklart Bo Ohlsson i Tomelilla.
Ps. För er som frågat så behöver man inte vara medlem för att kommentera, klicka bara på skicka kommentar, gör ordverifiering. Välj namn och fyll i eller var helt anonym. Ds.

Historiska nedslag, del 1.

Det var sommar och året var 1998, jag och bl a marskalk Mattias var på Tivolirock, jag och Johanna träffades utanför danstältet på Tivolirock. Vi hade nyss, fast på olika håll dansat oss svettiga till Fat Boy Slim's låt Funk Soul Brother, jag var barfota, hade rödfärgat hår och hade mina leriga Converse hängade över axeln. Johannas hår var korpsvart och med lugg, under ögonen satt där stjärnor, Broder Daniels skiva Broder Daniel Forever hade släpps i april samma år. Weeping Willows hade spelat tidigare på dagen och det i år nedlagda bandet The Hellacopters skulle strax gå på den stora scenen. Tidigare under dagen hade marskalk Anders systers kille spelat (vilket vi inte visste då), vilket idag väl knappast kan räknas som en slump. Efter kortare meningsutbyten och förvirring kring namn, slog vi följe mot The Hellacopters konsert.
I väntan på att publikens sorl skulle ersättas med skitig garagerock, satte vi oss på en parkbänk till höger om scenen. Vad vi pratade om eller inte pratade om har jag inget minne av, möjligen hur bra Weeping Willows hade varit och hur fin låten Broken Promised Land hade varit. När konserten sedan började försvann jag fram till scenkanten och röjde som den vilde jag var, hela tiden såg jag till att hamna på andra sidan kravallstaket för att bli uteskorterad av vakterna, bara för att sekunder senare vara tillbaka i vakternas våld. Emellanåt sprang jag till Johanna för att kolla så att hon satt kvar, vilket hon gjorde, hon vaktade min Eastpack ryggsäck, en exakt likadan som hon hade. Vid ett tillfälle ertappade jag henne med handen i min väska, punkig som jag var vräkte jag ur mig ett "Öhh, vad fan gör du?", Johanna drog ut handen ur min väska och sa förlåt, hon skulle bara ha någonting ur sin väska. Ett "ok" han väl slinka ur mig innan jag sprang fram till scenen igen. När vi senare på kvällen skulle skiljas åt, var det nära att vi aldrig mera skulle ses igen, vi hade ju inte bytt nummer eller någonting. Jag fick springa ifatt Simrishamnsgänget och kusin Kajsa (som egentligen hette Emma, konstigt), vi lyckades ordna fram penna och papper och jag fick Johannas telefonnummer.

Hela natten hade jag svårt att sova vilket resulterade i att jag dök upp på jobbet en hel timme innan jag skulle börja...hade inte hänt tidigare och inte senare heller. En stor del av arbetsdagen var jag disträ, slog in numret om och om igen i databasen, jag jobbade på nummerupplysningen vid denna tidpunkt. Jag skrev upp hennes efternamn och adress, förnamn och telefonnummer hade jag ju sedan tidigare. På kvällen när jag var tillbaka i pojkrummet i Tollarp, lyssnade jag på Weeping Willows och författade ett kärleksbrev, citerade en utav låtarna som konstigt nog handlar om brustna hjärtan. Tog på mig min 2:a hands kostym, för att jag tyckte det var romantiskt att vara välklädd när jag skulle lägga brevet på lådan.

Bilden är föga smickrande men visst fan är vi coola!
Den är tagen på campingen på Emmabodafestivalen
samma år.